- öppna dörren , du kan komma in nu! Sa fröken

dörren började öppnas och eleven gick långsamt in. Jag kunde inte riktigt se ansiktet men såklart att det är kille och varför tittade han ner. Han stod där och började höja blicken. Jag blev chockad att...

...det var han som var idioten. Jag börjar bli lite irriterad för jag vill inte att han ska gå i samma klass. Plötsligt skrek alla tjejer att han var så snygg, söt och cool. Jag förstår inte varför och så ser jag fia också fast lite tyst och nervös.

- hej, jag heter Danny. Hoppas jag kommer att trivas här och träffa nya vänner.

- okej danny, sätt dig på din plats där du ser tomtbänken längst bort bredvid Bella, sa fröken och log

”va? Ska han sitta bredvid mig?!”

jag ser att bänken är tom men jag fattar inte varför ska bänken vara här och kan han inte sitta någon annan stans. danny började gå och jag vände blicken mot fönstret och håller handen över ansiktet så att han inte kan se mig. Danny sätter sig ner på sin plats och vänder blicken mot mig. Jag ser att han stirrar på mig men han kan inte se mitt ansikte. Jag började bli lite sur.

- ursäkta varför håller du handen över ditt ansikte? Viskade danny

- får jag inte göra så? Viskade jag med lite sur röst

- man kan inte se dig.

- varför vill du det? Började jag irriterat

kan inte han prata med någon annan istället.

- varför inte? Sa danny

- alltså kan du sluta frågade mig hela tiden och vänd dig om då. Sa jag med lite hård röst.

- men... då avbröt jag.

Jag vände mig fort om och ställde mig upp och skrek med arg röst att han ska hålla tyst. Då vände sig alla om och stirrade på mig. Jag blev chockad och såg att han också blev lite chockad för han såg mitt ansikte.

- vad gör du bella, sätt dig ner! Sa fröken argt

- oj förlåt. Sa jag och satte mig ner igen. Jag såg att danny skrattade lite tyst men jag slutar att bry mig om honom och inte tänker inte prata längre om han fråga mig. Jag kollar ner och låtsas som ingenting så att ingen ska märka det. Jag kollar på klockan och det är snart rast sen lunch. Ringklockan började ringa så reste jag mig upp och sprang mot fia och frågade om vi kunde gå ut. Vi började gå men då ropade fröken på fia att hon behöver prata med henne nu. jag kan inte säga nåt för hon gick direkt. Jag kollade på fia medans hon gick mot fröken. Sen hörde jag ljud, där satt danny och alla tjejer pratade med honom. Jag kan inte står här och vänta på henne för jag vill inte höra honom och tjejerna som bara skrattade galet. Så gick jag ut från klassrummet utan att säga något eftersom jag inte kunde gå och prata med fia snabbt för då stör jag och då kommer fröken att bli arg. jag lade mig på rygg i gräset och tittade upp på himmlen. Det var mysig och skönt fast ganska tråkigt för om fia var här med mig då är det roligare. Så brukade vi ligga här medans vi snackade en massa och skrattade. Jag tänkte kolla lite på mobilen men mobilen ligger inte i fickan. Jag undrade vart den vara och började leta runt mig sen kom jag på att min mobil ligger i väskan i klassrummet. Jag blev sur. Jag blundar och vilar lite istället för att gå in och hämta den. Det har gått ganska lång tid och fia kanske letade efter mig men jag tror inte det för hon visste ju att jag var här. Hon pratar nog fortfarande med fröken. Jag undrade om det kanske hade hänt nåt med henne. Jag började blir orolig då reste jag mig upp och gick till klassrummet. Jag såg att ingen var där utan bara fröken som sitter där och läser. Fia är inte med fröken och jag undrar vart är hon nu. Jag gick mot fröken för att fråga istället för letar runt.

- fröken? Var är bella?

- jag vet inte men det är snart lunch så jag tror kanske hon är där eller någonstans. Sa fröken

- okej men ni pratade sen gick hon och var hon ensam?

- hon var med danny.

- danny? Sa jag lite chockad

- ja... är det nåt problem?

- ehm.. nää inget.

Jag går medans tänker på varför är hon med danny. Jag såg att fia stod där ensam. Jag går samtidigt som jag ropade på henne och hon vände blicken mot mig och log lite men hon vinkade inte när jag vinkade till henne.

- fia varför står du här och inte är med mig? Undrade jag

- vet men jag var så trött.

- vad är det? Sa jag lite oroligt

- inget.

- men varför är du inte lika glad som vanligt när jag kommer och du verkar konstig. Vad hände? Sa jag med lite hård röst

- jag... ehm... nej.

- va? Jag ser på dig att det är något problem så du måste berätta.

- jag... jag...

- men skynda dig och säg då! Jag kan inte st... jag hann inte säga mer då skrek hon.

- jag är kär i danny!

- va! Men det var ju han som jag berättade om förut om halsbandet. Sa jag surt

- verkligen? Men han är så... jag avbröt snabbt.

- lägg av! Är du verkligen kär i honom men du känner honom inte ens? Jag kollade konstigt på henne.

- jo lite och jag vill verkligen ha honom. Sa hon med lite ledsen röst

- men... okej gör som du vill och tror du att han gillar dig eller har du sagt till?

- tack, jag tror det men nej det har jag inte, jag vet inte hur ska jag säga och är lite nervös. Sa hon och rodnade lite

- eh okej det är bara att säga eller vill du känna honom mer och sen kan du säga?

- nej jag kan inte vänta att säga eller jag vet inte vad jag ska göra.

Jag ser att hon inte är så glad utan bara nervös och ser ledsen ut.

- jag kan hjälpa dig! Sa jag och log

- kan du? Hur då?

Jag tar fias hand och håller medans jag börjar säga.

- ja jag är ju din bästis! Hmm.. om han har tid så kan jag prata med honom?

- jah okej! Men när du pratar med danny så ska du vinka till mig så kommer jag och är med honom. Sa hon och log

- okej. Nickade jag och log.

Det är lunch nu så vi gick till lunchen. Det blev pasta med köttbullar. Hon satte sig ner på stolen och började äta. Jag ställa talriken på bordet sen gick jag för att hämta dricka. Fia brukade inte dricka här för hon gillade inte mjölk eller vatten. Jag stod i kö och såg att danny stod framför. När han hade mjölken i ena handen och tallriken i andra handen så vände han sig fort om med talriken. Det var nära och hans tallrik hade jättemycket ketchup överallt. Jag hämtade glasen och plötsligt började alla skrattade lite åt mig. Jag undrade vad var fel. Jag kollade på mig men ingenting. Jag sträckte armen fort fram och fyller på mjölk sen vände jag mig om och började gå medans alla fortfarande skrattade och stirrade på mig. Jag förstår ingenting. När jag kom till min plats, fia tittade ner medans hon äter och hon kan inte höra mig för hon lyssnar på musik i sin ipod. Jag skakade på fias arm då tar hon av sig hörlurarna medans hon ser upp mot mig.

- ser jag konstigt ut? Frågade jag

- va? Nej jag ser inget.

- men alla stirrade och skrattade lite åt mig?! Sa jag med lite hård röst.

- jag vet verkligen inte varför!

Då slutade jag att bry mig om dom som skrattade åt mig och började äta. När vi var klara, fia började gå först och jag gick bakom henne. Jag hörde att alla fortfarande skrattade åt mig. Jag kände jag behövde gå på toa.

- fia! Ska bara gå på toa så vänta du där.

- okej! Sa hon och vände bort blicken

när jag var klar så tvättade jag händerna och tittade på mig i spegeln. Jag fattade inte jag ju inget fel på mig. men plötsligt…..