Då hörde jag någon som sa:

- herregud, där står en massa i kö som måste vänta tills hon har ätit upp glassen!

- ja alltså jag m...

Jag vill fan inte höra dom mer så jag slutar bry mig om dom.

jag känner mig sömnig. Plötsligt kände jag att nån pekar på min kind. Jag öppnar ögonen och vänder mig snabbt om.

- vad?! Skrek jag

alla stirrar snabbt mot mig och jag blev chockad sen blicken mot fia.

- vi ska gå av. Ropade fia och hon har redan ställd sig upp och jag reste mig upp sen gick snabbt ut från bussen. Jag suckade sen hörde jag nån ropade på oss. Jag vände mig om.

- bella, fia! Ropade danny och vinkade åt oss. Vi vinkade och gick samtidigt mot honom. Vi mötte hans blick sen gick vi in.

- åh jag vill åka den där nyckelpiga! Danny? Sa fia med glad röst

- okej, ska du var med bella? Frågade danny

- nej jag får inte, bara lugna karuseller.

- men varför och vad hände?

- jag vill inte att du ska veta om det, okej. Ni får åka så väntar jag här. Jag satte mig ner på kantstenen och tittade ut mot folken som har verkligen kul. Sen kom en kille som ser ut att vara 12 år och frågade mig om han kan få 10 kr.

- 10 varför?

- för gå på toa.

- är du ensam?

- ehm.. nej mamma och pappa är upptagna för dom dansar.

- aha okej du ska få....

jag tar fram plånboken plötsligt tog han min plånbok och sprang iväg snabbt. Jag blev chockad att han ljög för mig. Jag försöker småspringa och jag skrek på honom. Alla stirrade konstigt på mig.

- stanna! Hjälp! Är det någon som kan fånga honom för han har tagit min plånbok!? Skrek jag så alla hörde. Jag började sakta ner för jag orkade inte. Sen såg jag att där kom en kille med blont hår som försöker ta honom. Han gjorde det så nu har han min plånbok i sin hand och han gick mot mig. Men jag kan inte se riktigt hur han ser ut i ansiktet

- för mina ögon blev så suddiga och jag känner mig yr. Ögonen stängdes och jag föll ner. Jag kände att jag inte slog mig i marken för det var nån som räddade mig. Jag ser att han har blont hår sen blundar jag igen. Jag känner mig kall och det blåser ganska mycket så jag öppnar upp ögonen och ställde mig upp snabbt samtidigt är jag litet chockad.

- vad hände? Var är jag?!

- lugn bella. Sa fia och jag vände blicken mot fia

- fia... var, min plånbok? Jag letar efter den.

- här! Sa fia plötsligt och gav mig.

- tack. Men var är danny?

- han skulle gå för äta nåt som gick snabbt.

- jaha okej.

- här kommer jag! Hörde jag plötsligt så det måste vara danny som ropade åt oss. Jag vände mig om och såg att han sprang medans han vinkade åt oss och i andra handen hade han nåt. Jag kollar noga vad det är för nåt. Det är pannkakor med glass och en massa grädde. Plötsligt råkade han ramla för det var en sten på marken men han klarade sig fast pannkakorna flög snabbt iväg på mig.

- ahh! Skrek jag förvånat. Alla vände sig snabbt mot mig och börjar skrattar.. jag sprang fort till toaletten utan att säga men fia följde efter och hon ville att jag skulle stanna. Det vill jag inte så jag fortsätter springa. När jag kom in på tjejtoa var jag väldigt sur. Jag försöker ta bort äcklig grädde och glass på min tröja och sen i mitt ansikte.

- pinsamt! Skrek jag med hård röst

- bella, hon sträckte fram handen på min axel men jag tog bort den snabbt.

- dannys fel igen! Först mitt halsband sen mig! Kan inte fatta varför han... åhh jag blir galen! Alltså...

- bella! Andas. Jag vet men du måste gå och prata med honom.

- jag kan ju inte gå när jag se ut såhär, min tröja, ingen smink!? Sa jag surt

- tröjan kan du byta och vi eller jag kan köpa en ny. sminket behöver du verkligen inte.

- jo!

- nej du är söt utan smink också. Sa hon log. Jag skakade på huvudet.

- kom igen, bella! kom så går vi tillbaka till danny.

- okej då. Vi började gå tillsammans långsamt ut från tjejtoa.

- bella? Hörde jag plötslig. jag stannar och höjer blicken. Där stod danny och väntade. Han gick fram oss.

- förlåt bella. Det var mitt fel.

- mm. Sa jag tyst och vände bort blicken.

- men nu ska vi shoppa! Sa fia och vi började gå

- nej vänta! Sa danny snabbt. Vi stannade och vände oss mot honom.

- vadå? Sa jag och jag kollar konstigt på honom

- alltså jag har nåt... till dig. Sa danny och sträckte fram en påse till mig. Fia och Jag kollar på varandra helt tyst sen blicken mot danny. Danny log och börjar skaka sin hand för att jag ska ta påsen. Jag vill inte ta den så jag tänkte fråga honom först.

- men varför? Vad är det för något i?

- jag vill att du ska ta den här först och titta vad det är sen förklarar jag.

- okej. Sa jag och tog påsen. Jag stoppar handen i påsen sen dra upp den för att se.

- en rosa t-shirt ”I love gröna lund!”, sa jag förvånat.

- vad snällt av honom! Sa fia.

- ja, för det som hänt förut att varför hade jag pannkakor, jo för det tog lång tid att köa sen satt jag och åt lite sen kollade jag på klockan då var jag tvungen att gå så ni inte behövde vänta längre. Det var därför så jag tänkte att jag måste köpa nåt till dig så du inte blir sur eller nåt. Men jag hoppas du blir glad iallafall av den? Sa danny

- ja tack! Nickade jag och log

- vad bra!

- nu måste jag gå tillbaka för att byta om. Sa jag och började gå

- vi väntar här! Sa fia och jag vände blicken och nickade åt dom.

När jag tog bort tröjan och satte på mig rosa t-shirt kände jag plötsligt att jag behövde gå på toa. När jag var klar så suckade jag att det var nära. Jag reste mig och spolade och kollade ner. jag blev chockad när jag såg nåt där nere. Sen kollar jag var min lila tröja är men den var inte här. jag fattar ingenting sen kom jag på att jag råkade slänga ner den i toalettstolen istället för på golvet. eftersom jag inte märkte något då råkade jag spola ner den. ”åh vad har jag gjort! Min tröja!” jag blev sur nu och jag måste gå ut för dom väntade på mig.

- bella?! Sa fia plötsligt samtidigt som hon knackade på. Jag låste upp och öppnade.

- varför tar det så lång tid? Sa hon och kollar konstigt på mig.

- jag tvungna gå på toa. Sa jag tyst.

- jaha, tar det verkligen så lång tid?

- ehm.. ja. Alltså ibland händer nåt i magen. Ljög jag

- okej men var är din tröja?

- tröja?

- ja din lila tröja!

Jag är helt tyst för jag vet inte hur ska jag säga. Jag vet inte om jag vill berätta för henne.