...mamma säga.

- bella, pappas kompis borg och hans fru ska ha semester på hawaii men dom har en son så han kan inte vara hemma ensam då får han bo oss.

- men varför kan inte han vara med?

- nej dom vill vara tillsammans ifred. Sa pappa

- när? Sa jag lite sur

- vet inte riktigt... Men han är snäll och du kommer att gilla honom. Blinkade pappa mot mig

- pappa! Men åhh varför må... avbröt plötslig

- nu måste vi gå! Sa mamma och dom reste sig upp

- men... vart ska ni?

- vi kan inte prata om det hela dagen så vi ska till centrum. Sa pappa och öppnade dörren

- men vänta! Behöver säga en sak? Skrek jag

- okej om det går fort.

- jag undrade om jag och kompisar får gå på grönan imorgon?

- gärna får du det! Sa mamma samtidigt som pappa håller tummen upp sen gick dom från mitt rum

jag ligger och tittar upp i taket medans jag tänker på vad jag ska göra nu. Efter 10 minuter kom jag på så jag reste mig upp från sängen och gick ut för att cykla en stund. Jag tog min rosa cykel och började cykla iväg. Jag sätter på musik i min iphone och sjunger medans jag cyklar utan händerna. Plötsligt kom en hare som sprang fort mot mig på vägen då skrek jag och råkade svänga rakt iväg mot en sten då blev jag rädd och flög iväg och slog mig. Jag låg på marken och öpnnade ögonen försiktigt. Jag reste mig långsamt upp men kände att jag har ont. Jag kollar på mig och ser att jag har skadat min högra arm och litet skadat foten. Så jag kunde inte resa mig och ingen kunde hjälpa mig för det var inga människor där. Jag försöker ta upp mobilen och ringa.

- hallå?

- hjälp! Skrek jag med ledsen röst

- vad har hänt? Sa pappa chockad

- jag är skadad.

- hur?

- en hare kom plötsligt då råkade jag ramla på marken från cykel.

- oj men var är du?! Sa han orolig

- ungefärr vid skogen du vet.

- okej jag kommer direkt!

Sen la vi på och jag väntar medans jag lyssnar på ”fields of hope – rie tanaka” sen ser jag att där kom pappa som springer fort och han ser väldigt orolig ut. Så pappa vinkade mot mig och jag vinkade tillbaka. Pappa bär mig på sin rygg och börjar gå.

- hur går det? Sa pappa oroligt

- jag klarar mig.

- vi måste åka till sjukhus!

- nej det behövs inte.

- jo du måste!

När vi kom hem så satte pappa mig i bilen sen sprang han runt och hoppade in, började köra iväg snabbt. Nu är vi framme på sjukhus,et pappa hämtar rullstol. Jag satte mig ner och pappa kör medans han springer fort in. När vi var klara så har doktorn satt bandage på höger arm och på foten. Nu ska doktorn kolla en sak så får vi vänta en stund. Pappa tittade på mig och jag kollade ner. Pappa sträckte fram handen och håller min vänstra hand.

- bella, du kan inte gå på grönalund imorgon. Jag tittar snabbt upp mot pappa.

- va? Men ni sa ju att...

- ja vet det men nu är du skadad.

- men pappa! Snälla, jag klara mig och jag kan det!

- du måste bli bra i armen och foten annars kan det bli värre. Jag tog bort hans hand

- nej det gör det inte, inte på mig. Sa jag surt

- vi får se, när doktorn är tillbaka så få vi höra vad doktor kommer att säga.

vad kommer doktor säga, tänk om jag... jag blev nervös vad kommer hända snart. Plötslig knackade det på dörren där kom doktor tillbaka och hon satte sig ner i stolen. Hon tittar ner på papper och börjar prata.

- foten är ganska okej men armen måste du vara försiktigt och foten också men du kan inte springa eller hoppa. Då kan inte armen och foten bli bra. Snabbare om du tar det lugnt och vilar.

- men får jag gå på grönalund imorgon? Sa jag orolig

- hmm... ja om du är lugn och försiktigt men du kan inte åka stora karuseller. Sa doktorn

- ok. Sa jag surt och tittade bort med blicken

- så kan vi gå nu eller? frågade pappa doktorn

- ja vi är klara nu så ni kan gå nu!

Vi ställde oss upp och gick till bilen. Jag tänkte ringa fia men jag vill inte prata här i bilen när pappa kan höra. Så jag får vänta tills när vi kom hem. Bilen stannar och pappa hjälper mig att gå in. Mamma hörde när vi kom hem så mamma nästan skrek av oro. Mamma hjälpte mig upp på mitt rum. Jag satte mig ner i sängen och mamma satte sig ner.

- mamma du behöver inte vara med mig nu så jag klara mig själv.

- jag vill prata med dig?

- men jag orkar inte just nu. Jag tog upp mobilen och slog in nummer.

- vad gör du?

- ringa!

- men du sa att du inte orkar.

- nä men alltså... jag... måste berätta för fia.

- ok jag går nu. Så reste sig mamma sig upp mot dörren.

- varför står du där?

- bara för jag är orolig hur du se ut.

- mamma, var inte orolig. Men kan du gå nu då. Sa jag lite högt

så gick mamma iväg men plötsligt kom pappa så stör han mig.

- pappa! Ser inte du, jag är upptagen! Skrek jag

- oj okej. Sa pappa chockad och gick från mitt rum.

Efter 3 sekunder svarade fia mig.

- hej bella!

- hej fia! Sa jag samtidigt och log

- så..

- jag är skadad.

- va vad har hänt? Sa hon chockad och orolig

- ramlade och flög iväg mot marken från cykel.

- synd men kan du vara med på grönan och shoppa eller? Sa hon osäker

- ja det tror jag men jag kan inte springa. Doktorn sa att jag måste ta lugn och försiktigt.

- okej hoppas du blir bättre fort!

- ja jag hoppas det.

Vi har pratat ganska länge så nu är jag trött. Jag ligger inte så bra eftersom jag är skadad då är det svårt att sova.